Raydar (Lawrence King) är en kanadensisk synthwave artist som skapar musik påverkad av sin nostalgi för 80-talets filmer tillsammans med ett intresse för att göra musik som är trogen hans personliga åsikter om elektronisk musik. Jag pratade med honom om hur han kom igång, hans källor till kreativ inspiration och hur han arbetar med att skapa ny musik.
Karl Magi: Hur blev du intresserad av att skapa musik till att börja med?
Lawrence King: Jag skrev musik och spelade i band hela gymnasiet. Jag var aldrig intresserad av elektronisk musik förrän i slutet av gymnasiet. Jag tog några blandade mediekurser och de visade oss grundläggande program för musikproduktion som FL Studio och Logic. Vi lärde oss att spela in band och det var så jag började med elektronisk musik. Jag kom in i Deadmau5, men jag hade ingen aning om hur elektronisk musik producerades eller skapades.
Min vän hade en knäckt version av FL Studio som han satte på min familjedator. Jag tänkte bara på det, gjorde fåniga små låtar och så småningom köpte jag Logic vilket är när Raydar-saker började hända.
KM: Vad är det som drog dig mot att göra returbryggare / synthwave-musik?
LK: Det kommer från en kärlek till 80-talsfilmer eftersom jag gillar känslan av nostalgi. Hela idén bakom Evil Squad var en hyllning till retro skräckfilmer. Jag var verkligen inspirerad av John Carpenter. Egentligen var det Lazerhawks album Skull and Shark som var en ganska stor inspiration för mig.
Jag visste inte om NewRetroWave på länge, även om jag lyssnade på mycket av den musikstilen. Jag besökte deras webbplats eftersom jag försökte skicka min musik till etiketter. Jag har musik från när jag gick på gymnasiet på en Toronto-baserad etikett som heter Bug Eyed Records. Det gick aldrig riktigt någonstans men det fanns några singlar och en EP jag släppte ut med dem. Det var mina första erfarenheter av någon typ av etikett.
NewRetroWave verkade bara mer lättillgänglig så jag försökte skapa en retro låtande låt, även om jag inte var så ljudfull som jag är nu, men de gillade den och de frågade om jag hade mer musik. Jag arbetade på den första Evil Squad EP, så jag skickade den till dem och de gillade den och lägger upp den på deras YouTube-kanal. Sedan dess har jag haft en ganska bra relation med NewRetroWave.
KM: Prata om några av de teman och idéerna du utforskar i din musik.
LK: På mitt första fullängdsalbum på NewRetroWave, försökte jag skapa ett ljud som var lite mer sant mot det jag hade gjort för att göra ursprungligen med elektronisk musik medan den första Evil Squad EP var mitt försök att vara riktigt på näsan med den synthwave-stilen. Nu när jag hade min fot i dörren ville jag ta det jag hade lärt mig av att göra det och göra något mer tillgängligt, inte bara rakt upp mörk, tung synthwave. Jag ser alltid på mig själv som den minst synthwave-y synthwave artisten.
Med det skivan försökte jag börja typ av mjukt och det blir lite tungt i mitten med låtar som Beatdown och Cut Lip och sedan platåer det tillbaka till något mer mjukt. Jag försöker se på mina album som en berättelse. Jag försöker föreställa mig hur en främling för min musik skulle vilja lyssna på den och det är så jag delar albumen tillsammans. Det är sällsynt att jag bara har en offshot på en slumpmässig låt och sätter upp det. Jag försöker paketera mina saker på ett metodiskt sätt.
Jag arbetar med ett andra album i full längd som jag inte har presenterat för NewRetroWave. Jag har en berättelse i åtanke för det. Det är lite av en romantisk historia om kommande ålder.
KM: Hur fungerar processen för att skapa ny musik åt dig?
LK: Det börjar aldrig med en idé i förväg. Många gånger börjar det från att öppna ett projekt, kanske lägga ner några trummor och smutsa runt med en synthesizer. Jag blir utmattad riktigt snabbt och stänger projektet. Många gånger händer det bara genom att tippa runt och hitta något jag tycker om det jag har jobbat med och bara börja bygga upp det. Jag kan bygga upp delar av en låt i olika arrangemang eller kanske bygga upp tre olika låtar i ett projekt och kanske bara placera dem isär riktigt långt i tidslinjen. Jag ska se vad jag gillar med var och en av dessa saker och kanske integrera dem tillsammans. Det är alltid en annan process.
Till exempel på det nya albumet jag arbetar med finns det en låt som är inspirerad av episoden Black Mirror som heter San Junipero . Det är en riktigt melankolsk, djupt låt. Jag får bara inspiration från så många olika platser. I så fall var det det estetiska som avsnittet hade som inspirerade mig. I andra fall kanske jag bestämmer mig för att jag skulle vilja göra en riktigt tung låt eller att jag ska spela med ett syntetiskt hornljud eller elektroniskt piano för att komma på något coolt.
KM: Vad är dina åsikter om elektronisk musik i allmänhet och synthwave-musik mer specifikt?
LK: Jag är egentligen inte den största fansen av elektronisk musik i allmänhet, särskilt för någon som gör det. Jag har aldrig varit med på den scenen alls. Vad jag gillar med elektronisk musik och vad som inspirerade mig att skapa den var handlingar som Deadmau5, Justice och Daft Punk på grund av den innovation som de tog med sig till sina live-show och hur de fungerar. Det var fantastiskt att kunna se Deadmau5 live streaming eftersom det inte fanns något mysterium. Han försökte dra ner de väggarna runt musiken.
Den elektroniska musikscenen är svår att navigera för mig. Det är särskilt sant för någon som spelar i band. Jag kommer från mer en punkrockbakgrund, så när det gäller att få spelningar är det svårt att försöka närma sig det som en elektronisk musiker i motsats till som ett band. Alla tycker bara att du är en DJ och det är helt annorlunda.
Så långt som synthwave passar in i det har jag haft mer framgång med att göra elektronisk musik på egen hand än att göra mina band grejer, men jag känner mig riktigt isolerad eftersom jag har svårt att bli nedsänkt i den scenen på samma sätt som jag skulle göra med ett band. Till och med nu har jag ännu inte hittat en synthwave community i Toronto. Den är där och jag måste hitta den, men mycket vädjar det inte riktigt till mig.
KM: Vilka är dina nuvarande projekt och vad har du i åtanke för framtiden?
LK: Jag förbereder mig för ett album i full längd som är mer i Neon Graffiti-åren . Jag har ungefär hälften av det gjort i en demoform, men det jag ville göra med det här albumet var att göra ett riktigt retroalbum. Jag menar inte retro bara i den meningen att det låter som det kunde ha varit från 80-talet. Jag ville skapa ett album där alla stjälkar och spår överförs till analog inspelningsband. Det skulle vara en lång process, men det är vad jag arbetar för. Jag gör allt klart och det finns en studio som jag spelat in tidigare med mitt band. Producenten där gör mycket analoga grejer så jag har pratat med honom och jag kanske kommer dit någon gång i framtiden och får allt inspelat till analogt band. Jag tror att det skulle vara ganska snyggt. Det skulle vara som att arbeta bakåt på ett sätt. Det handlar om att experimentera. Det skulle vara intressant att skapa albumet med alla avancerade verktyg jag har till mitt förfogande och sedan regressa till band.
KM: Hur laddar du dina kreativa batterier?
LK: Ibland är det tufft. Det är bara något du har att göra med. Jag har inte arbetat med Raydar-saker på ett solid sätt på ungefär en månad nu. Jag har gjort andra saker, men det kommer och går. Det finns dagar då jag tar bort spår till en punkt där jag får tanken över några dagar. Det finns andra dagar där jag kommer att arbeta med låtar jag började för år sedan, redan innan Neon Graffiti kom ut. Ibland träffas du av vågor av kreativitet och ibland öppnar du upp ett projekt, lyssnar på det en gång och du stänger det igen.
