Grahm Nesbitt är en Seattle-baserad kompositör av videospel ljudspår och musik inspirerad av de klassiska ljuden från 8 och 16-bitars konsoler. Jag pratade med honom om hur han blev passionerad kring videospel, hans kreativa process och några av de spel som han arbetade på.
Karl Magi: Hur blev du först intresserad av att skapa musik?
Grahm Nesbitt: Jag började skapa musik när jag fick en gitarr. Jag var 10 eller 11 och jag ville verkligen vara i ett punkband. Jag gjorde den typen av saker med mina vänner ett tag och startade ett par coverband. Min grundläggande grund för musik kom från att lära mig klassiska rocklåtar. Jag experimenterade med olika instrument när jag gick igenom gymnasiet. Jag plockade upp piano och trummor. Jag fick i princip händerna på vad jag kunde och skulle skapa min egen musik på min dator.
KM: Hur kom du först in i videospelmusik?
GN: Jag skulle säga att videospel har alltid funnits i mitt liv. Jag växte upp med en bror som är tio år äldre än mig och han hade alla konsoler och ett stort spelbibliotek. Jag skulle bara sitta och titta på honom spela, så mycket av musiken från dessa spel (en hel del JRPG) fastnade verkligen med mig. Det har alltid varit något jag tänkte på mycket. Jag tänkte alltid mycket på ljudspår, men jag tänkte inte så mycket på människorna bakom dem till en början. Musiken i sig fastade definitivt med mig. Min första iPod hade musik från band som Weezer på den men den hade också Donkey Kong Country. Det var en rip som min vän gav mig och jag lyssnade alltid på den.
KM: Berätta om hur du började skapa musik på heltid.
GN: Medan jag lärde mig gitarr och piano, försökte jag välja ut och spela vissa låtar från spel som boss-kamptemat från Final Fantasy VII eller Aquatic Ambiance från Donkey Kong Country. Jag tittade alltid på musiken från dessa spel som något jag kunde uppskatta, men inte nödvändigtvis något som jag hade sättet att göra. När jag var på college för fem år sedan hörde jag om indie-spelutveckling och att människor gjorde spel på sina hemdatorer, så jag blev verkligen intresserad av att göra chiptunmusik på samma gång. De två sakerna korsade riktigt bra. Jag gick till skolan med några människor som spelade i RPGMaker och jag gjorde ett par spår för dem. Därifrån började jag lära mig hur jag skulle komma in indie-spel.
KM: Prata om några av de konstnärer du har hittat inspirerande och varför?
GN: När jag började göra spelmusik var jag verkligen inne i Disasterpeace konceptalbum. Hans arbete satte mig på idén att göra mina egna chiptune-grejer på ett konceptuellt sätt. Många av JRPG-kompositörerna var också enorma för mig som Nobuo Uematsu och Yoko Shimomura. De fastnade alltid med mig. Jag är verkligen med på Joe Hisaishis musik för Studio Ghibli-filmerna. Det var avgörande för mig.
Egentligen är jag inne på en hel del filmpoängsaker eftersom jag ville bli filmkompositör innan jag började spela. Då tyckte jag att filmkompositionen var mer en konkret sak för människor att göra. Jag hade hela planen att gå till Berklee och studera filmkomposition, men det var innan jag fick reda på utveckling av indie-spel. John Williams var uppenbarligen ett stort inflytande för mig. Johnny Greenwoods arbete inom filmpoäng och Radiohead var ett stort inflytande för mig, särskilt som gitarrspelare. Alla dessa saker stod riktigt bra.
När jag började göra egna koncept saker, lyssnade jag på mycket av Shannon Masons chiptune grejer som öppnade mig för möjligheten att göra mer retro soundng-saker i mer av en 16-bitars stil.
KM: Gå igenom processen du använder när du kommer med ny musik.
GN: Det är alltid annorlunda. Jag försöker först och främst närma sig saker från en estetisk synvinkel. Det hjälper också mycket om jag ägnar tid åt att tänka på vilka mycket specifika verktyg jag ska använda när jag skriver något. Jag börjar därifrån och väljer vilka syntor och instrument jag ska använda. Efter det tenderar jag att tänka på harmoni eftersom jag är gitarrist. Jag börjar faktiskt inte med melodier från start. Jag tror att melodin utvecklas från vilket humör jag försöker framkalla med ackord osv. Jag ska fastställa en ackordprogression och resten av elementen utvecklas ur det.
KM: Vilka är några av de projekt som du har arbetat med på sistone som du är särskilt stolt över?
GN: Just nu är jag planerad att arbeta med ett spel som heter Garden Story. Det är väldigt söt och rent snygg RPG. Det är på samma sätt som Harvest Moon möter Zelda. Det är som ett stadsbyggnad / förvaltningsspel med action-RPG-element. Det fick mycket uppmärksamhet på Twitter. Det görs av en spel-dev som går genom Picogram. De publicerade en hel del konstverk för spelet som fick mycket uppmärksamhet. De hittade mig för att de hörde ett konceptalbum som jag gjorde sist, i en stil som kompletterar det konstverket. Jag håller på med musik i SNES-stilspel för dem. Det är det viktigaste jag ser fram emot just nu.
Jag avslutar också det här vinjettspelet med min vän Tony Blando. Det är ett mycket abstrakt, roligt, konstigt spel. Vi båda har en surrealistisk humor så vi ville kommunicera det i spelform. Vi hade aldrig gjort det förut, vi hade alltid gjort animering och skrivit musik tillsammans, men det här kommer att vara vår första form för att skapa ett spel tillsammans. Det kommer att komma ut inom månaden.
Jag jobbar med några omslag till videospel. Jag öppnade mig för den världen för inte så länge sedan. Jag har en vän som heter Braxton Burks som gör Pokémon Reorchestrated. Att vara vän med honom och prata med honom om hur man startar in i världen med att göra videospel-arrangemang fick mig intresserad av allt detta. Jag gjorde en Pokémon-jazzomslag från Goldenrod City förra året som fick mig lite uppmärksamhet. Det är ett arrangemang i stil med Bill Evans. Jag häller en hel del energi i ett pianotrio-omslagsplatta just nu
KM: Var tror du att videospel spelar in i modern musikvärld?
GN: Nuförtiden har mycket av det du skulle kalla spelmusik överskridit det som används för spel. Jag tror att det finns en hel del artister där ute som innehåller chiptune-idéer och videospel som komponerar i elektronisk musik. Jag tror att mycket av det är mer retrostil och cykliskt kommer tillbaka.
Vad som verkligen är coolt för spelmusik och vad som lockar mycket är att vi har ett extra inslag till musik som vi inte hade förut. Vi har nu många verktyg som gör det till ett alternativ för spelaren att verkligen engagera sig i musikupplevelsen. Det är liksom varför jag tycker att spelmusik nästan är en helt annan enhet än andra musikgenrer. Du kan inte riktigt göra det med någon annan typ av musik. Du kan spela samma spel med interaktiv musik 30 olika tider och du får inte samma upplevelse.
KM: Var ser du dig själv ta din musik i framtiden?
GN: De flesta saker jag har gjort är chiptune-musik i retrostil och jag har tänkt att jag vill göra ett ljudspår som bara är organiska rockinstrument. Jag tycker att det skulle vara kul att göra ett riktigt humörigt alternativt soundtrack. Jag får inte använda den stilen av musik i spel. Jag är i ett band med min kollega kompositör Andrew Nyte och jag kan delegera allt det där, men jag skulle vilja ta med mer av det i min komposition för spel.
KM: Vad gör du för att ladda dina kreativa batterier?
GN: Jag tycker att det är viktigt att hålla mina intressen ganska olika. Ovanpå att skriva spelmusik gör jag också mycket visuell konst. Jag känner för att byta hjärna till ett annat tillstånd hjälper mig verkligen komma tillbaka till att skriva musik med ett annat perspektiv. Jag håller på med många konstverkade konstverk nu. Jag har gjort många albumomslag. Jag känner att när jag väl kommer in i spåret att göra det så blir jag alltid mer angelägen om att skapa musik. Att göra det hjälper mig definitivt mycket.
