Simon Jones är en UK-baserad synthwave-tillverkare. Musiken som han skapar är full av "grus, distorsion och spänning" och han säger att den måste rocka. I en Skype-intervju diskuterade vi hans historia om hans musikaliska ursprung, hans inställning till att skapa musik och hans senaste projekt.
Karl Magi: Hur kom du först på att skapa musik?
Simon Jones: Jag började skapa min egen musik i början av 90-talet. Det var omkring '92 eller '93 på Commodore Amiga. Det började när jag lyssnade på videospel för Amiga. Det var killar som Alistair Brimble och Chris Huelsbeck som gjorde lite fantastisk musik för dessa spel. Många gånger spelade jag spelen bara för att lyssna på musiken och sedan gav någon mig en diskett med denna OctaMED tracker-programvara på den. Jag hade inget MIDI-tangentbord och inga ordentliga högtalare men jag slår mig precis in i det.
Det fantastiska med tracker-programvaran är att med all musik i demoscenen kan du titta på musiknoterna rulla på skärmen, så det var som en utbildning för mig. Jag såg hur de här killarna arbetade och vad de gjorde. Jag spelade bara anteckningarna på ett QWERTY-tangentbord. Jag kan fortfarande komma ihåg var anteckningarna är. Det var så jag fick musik.
KM: Vilka var de element som drog dig mot att skapa synthwave-musik?
SJ: Jag älskar synthmusik. Jag växte upp med Jean Michel Jarre och allt det 70- och tidiga 80-talet. För mig var synthesizer alltid hämndens nörd. Det påminner mig om det gamla temat från The Kids From “Fame”. Det börjar med den nörd som spelar en synthesizer och sedan går alla med och de är alla ute på gatan och dansar i trafiken. Jag ville vara den killen med synthesizern och kontrollera hela publiken.
Musiken från den gamla Dr. Who-serien också. Det var ett gäng killar som arbetade på BBC som kallade sig Radiophonics Workshop. De gjorde alla ljudeffekter och musik för alla TV-program. Jag såg en dokumentär om dessa killar när jag var ungefär tio år gammal och jag visste att det här var vad jag ville göra. Jag ville vara en av de långhåriga freaky killarna som skapade alla dessa konstiga ljud med all denna teknik. Det var spännande då och det väcker mig fortfarande idag. Det finns något annat där med de synthljuden som påverkar mig.
KM: Vem är de konstnärer som du hämtar inspiration från?
SJ: Jag gick igenom en rock- och metallfas som de flesta gör. Jag lyssnade inte på någon annan musik på flera år. De två album som påverkade mig mest när jag började skriva musik var Downward Spiral av Nine Inch Nails och Sixteen Stone av Bush. För mig måste musiken rocka. Det finns människor som gör helt vacker musik med synthesizers där ute, men jag behöver den skiten, den snedvridningen och den spänningen. Jag älskar stora trumfyllningar och nästan riffliknande saker. Det måste rocka och det måste slå dig i ansiktet, så allt från Metallica till Tool till Orb och Dead Can Dance. Allt som är organiskt och skrovligt påverkas jag av. Musikaliskt sett är Jean Michel Jarre maestro för mig. De känslor han kan framkalla är galen. Musiken transporterar dig verkligen någon annanstans.
KM: Berätta mer om hur du skapar ny musik.
SJ: Jag sätter mig bokstavligen ner framför den bärbara datorn med ett tangentbord och stannar kvar tills det visas något som lockar mig. Det måste locka mig för om jag inte är upphetsad av det kommer ingen annan att vara det heller. Jag är tveksam, jag kommer att skjuta upp och jag tröttnar mycket lätt, så om det inte fungerar ska jag skrapa det och gå vidare till något annat. När jag väl har fått den första gnisten, tar jag den dock och går så långt jag kan med den.
KM: Berätta först om Underwerld och sedan om ditt pågående Destroy All Robots- projekt.
SJ: Om någon är i en dålig situation eller genomgår en svår tid, är de i underjorden. Underwerld är ljudspåret som kommer att pumpa upp dig och skjuta upp dig för att komma ditifrån. Jag ville ha något som bara var fullt på, bollar ut, i ditt ansikte från början till slut. Oavsett var du släpper in det albumet kommer det att bli hög energi och i ditt ansikte.
Destroy All Robots är något jag har velat göra i riktigt länge. Jag ville använda talat ord tillsammans med musik. Anledningen till att jag inte har gjort det förr är att så många sa att de inte gillade att höra berättelser med musik. Människor älskar det eller så hatar det. Idén om det upphetsade mig och det var därför jag bestämde mig för att göra det. Jag hade den här idén till ett soundtrack som berättar historien om det framtida kriget mellan robotarna och människorna som vi alla vet kommer!
Jag började med idén att göra en trilogi så att det inte tar så lång tid, men det fungerade inte så bra. Jag började skriva musiken och sedan hittade jag en röstskådespelare online. Han är en otroligt begåvad kille som heter Tim Wells som är en riktig shakespearisk skådespelare. Jag skrev ut några saker och skickade det till honom och killen spikade det bara, så jag tänkte att det här faktiskt kunde vara riktigt bra. Det var så bra, hur han läste den och hur han betonade olika ord hade en verklig känsla av kul med det. En bra sak med synthwave-scenen är att människor inte tar saker för allvarligt. Jag älskade vad han gjorde och jag tänkte: "Jag måste verkligen göra det nu!"
Jag är ungefär halvvägs genom det projektet. Det har tagit längre tid än jag trodde det skulle ta eftersom jag verkligen vill att musiken ska fungera på egen hand också. Jag planerar att släppa det med och utan berättelse, så att människor kan bestämma vad de vill ha. Dialogen måste vara helt rätt, inte för mycket och inte för lite, så den kan fungera med musiken. Det är det mest upphetsade med ett musikprojekt jag har varit på länge!
Jag kommer bara att fortsätta göra musik som intresserar och lockar mig. Stödet från synthwave community som gör det möjligt för människor att göra den musik de vill göra är fantastiskt. Jag behöver lite en feedback-loop från människor. Jag vill inte känna att jag gör det på egen hand. Det måste vara för någon att lyssna på.
KM: Ge mig dina tankar om synthwave community?
SJ: Jag insåg inte att samhället ens fanns förrän för några månader sedan när jag bara hoppade in på det på Twitter. Ursprungligen tog jag en riktigt cynisk inställning till Twitter eftersom jag bara inte gillar sociala medier. Mycket snabbt insåg jag, ”Åh hänga en stund! Detta är en riktigt cool gemenskap av människor! ”
De var verkligen stödjande, lyssnade på mina saker och twitrade om saker och jag har hittat några fantastiska artister där de senaste månaderna. Musikens kvalitet och produktionens kvalitet är galen. Det fick mig att arbeta hårdare eftersom jag bara inte insåg att kvaliteten var lika bra som den är. Jag kan inte säga tillräckligt bra saker om samhället. Det är en grupp intressanta människor som gör intressant musik.
KM: Vad gör du för att ladda dina kreativa batterier?
SJ: Camping! Jag måste göra det några gånger om året eller så tappar jag verkligen handlingen. Jag älskar att vara ute under stjärnorna med bra musik och en bra bok. Till och med ett par nätter där ute och jag känner att jag har varit borta i en vecka. Jag tar min anteckningsbok och skriver för att där uppe, under stjärnorna med ett klart huvud, kommer det bara så mycket lättare.
