Daria Danatelli beskriver sig själv som en "tjej från framtiden berörd av 80-talet." Hon säger att hennes musik slås samman "alla hennes besatthet med retro-kultur och syntetiskt ljud." Jag pratade med henne om hur hon började skapa musik, hennes kreativa process och hur hon laddar sina batterier.
Karl Magi: Hur blev du först intresserad av att skapa musik?
Daria Danatelli: Jag kom till musik redan från min barndom. Jag har sjungat hela mitt liv, jag tog musikklasser och studerade på en musikskola. Under hela mitt liv har jag haft erfarenhet av många musikgenrer. Jag gick igenom rock, glamrock, jazz, etnisk musik och popmusik när jag försökte hitta mig själv. För nästan fyra år sedan kom jag till synthwave. För mig var det som ett experiment. Jag ville helt enkelt pröva något nytt. Det ser ut som att det inte var den värsta riktningen att ha valt.
KM: Vad drog dig mot att skapa synthwave-musik?
DD: Jag kommer inte ihåg exakt vilken tidsperiod det var, men jag lyssnade på band och musiker som gjorde synthpop som det ryska bandet Tesla Boy. Min vän (Pioneerball) lekte med dem och det inspirerade mig att börja skriva låtar. Min vän var: "Varför visar du inte dessa låtar till någon?" Jag var som, "Okej! Kanske skulle jag visa dem för alla! ”
Självklart inspirerades jag av musik från 80-talet eftersom jag föddes på 80-talet och den eran hade stort inflytande på min egen musik. De moderna band som inspirerade mig var Tesla Boy och Patterns.
KM: Vem är dina starkaste musikaliska influenser?
DD: Det finns en enorm lista med influenser från 80-talet inklusive Depeche Mode, Duran Duran, Kim Wilde, Spandau Ballet, Bonnie Tyler, Madonna och Michael Jackson. Jag är tacksam för att jag hade upplevt att lyssna på all den musiken som barn. Ibland verkar det som om jag verkligen fastnat i den perioden. På något sätt är jag fortfarande ett barn som försöker skapa musik!
KM: Berätta om den kreativa processen du går igenom när du skapar ny musik?
DD: Ibland är det något heligt för mig. Som regel, när jag komponerar, kommer hela låten till mig på ett ögonblick. Det kommer ofta till mig när jag sover. Mitt på natten vaknar jag och blir som: ”Åh min Gud! Jag kan den här låten!" Jag kör omedelbart till mitt tangentbord eller öppnar upp min bärbara dator och antingen skriver ner något eller spelar in det. Under de kommande veckorna, månaderna eller till och med åren försöker jag forma alla dessa tankar till låtar. Naturligtvis beror det på min inspirationsström. Ibland kan jag inte skriva alls på en viss tid eftersom jag känner mig deprimerad eller någon form av trauma pågår i mitt liv. Det är en talang i sig att motivera mig själv att arbeta! Jag måste kämpa mot alla mina dåliga vanor och arbeta hårdare.
KM: Prata om några av de nuvarande projekten du arbetar med.
DD: Efter min Dreamcatcher EP, som jag släppte i januari 2017, har jag haft flera singlar och deltagit i flera samarbeten. Jag arbetar fortfarande med flera samarbeten med artister från hela världen. De är mina franska favoritmusiker som Morgan Willis, mina italienska vänner som Abobo och mina tyska vänner nivå -1. Just nu försöker jag samla alla mina tankar och slutligen släppa en full LP. Jag jobbar med albumet just nu och hoppas att om allt fungerar kommer det att släppas i slutet av denna sommar eller början av hösten.
Jag vill att det ska hända och jag håller fingrarna korsade. Jag är tacksam för de många som är angelägna om att hjälpa mig med låtarna på detta album. Jag har internationellt stöd från Frankrike, Italien och från USA och jag har också stort stöd från mina ryska vänner som gör cool musik.
KM: Berätta mer om ditt kommande album?
DD: På det här albumet försöker jag experimentera och få ett nytt ljud till min musik utöver det grundläggande synthwave-ljudet. Enligt min mening låter det ibland tråkigt. Folk är ivriga att höra något nytt som är mer groovy och funky, så jag försöker kombinera något gammalt och nytt. Jag håller fortfarande på att experimentera. Eftersom jag är en professionell jazzsångare vill jag ta med mer jazziga melodier, harmonier och ackord till min musik
KM: Vad har framtiden för din musikaliska karriär?
DD: Jag undrar det själv! Jag ska vara ärlig. Jag gör den här musiken för skojs skull. Jag vill inte göra det för att tjäna pengar eller bli berömd. För mig ger denna musik och den här scenen mig möjligheten att träffa coola människor från hela världen och samarbeta med människor från olika hörn av jorden. Just nu är det möjligt att höra min musik.
Naturligtvis skulle jag vilja utföra min musik på fler ställen, men för att utföra måste jag ha lite musik att utföra. Just nu jobbar jag med det och inom en snar framtid kommer jag att göra en live stream av min liveframträdande. Jag ska se om folk kommer att vara intresserade av det eller inte. Jag har redan haft en bra upplevelse i Berlin med Morgan Willis på Tech Noir synthwave-festen. Det var ganska coolt och jag hade det så mycket. Jag blev förvånad över publikens positiva reaktion.
KM: Hur tror du att synthwavescenen klarar sig i dag?
DD: Scenen dör inte men jag känner att många artister upprepar sig just nu. Många människor försöker kopiera redan kända artister och det är problemet. De berömda artisterna försöker hitta nya ljud, men några av deras fans klagar över att det inte är som musiken de är vana vid. Det är ganska svårt att göra något enastående. Just nu verkar det som att det räcker med ett MIDI-tangentbord och ingenting mer. Enligt min mening är det nödvändigt att vara en bra musiker med en stark musikalisk grund för att skapa något nytt eller kombinera synthmusik med något annat.
Jag älskar den här musiken och jag älskar den här scenen. Jag älskar hur stödjande alla är. Jag har väldigt många vänner från många länder och jag älskar hur starkt de är anslutna och hur mycket de samarbetar. Varje problem vi har är vi angelägna om att diskutera det. Jag har tur att ha vännerna som jag gör.
KM: Hur laddar du dina kreativa batterier?
DD: Tystnad, kaffe, böcker. Jag är en bokätare. Jag älskar att läsa böcker. Ibland försöker jag hämta min inspiration från böcker. Jag älskar att resa och se nya platser. Jag älskar att åka till nya städer, nya länder och resa på själva planet är en laddningsprocess för mig. Jag älskar att vara någon annanstans, men samtidigt tar jag mig till den platsen. Jag vill utforska nya kulturer, ny mat och nya människor. Människor, situationer och känslor är inspirerande, men eftersom jag är en introverad person föredrar jag att ladda mitt batteri ensam.