Serge Levin är en musikproducent och författare som skapar unika, detaljerade syndskap som smälter hans kärlek till synthljud med sin låtskrivares lyriska hantverk för att producera ett intensivt, personligt musikaliskt uttryck. I en intervju berättade han om sina rötter som musiker, processen han genomgår när han skapade ny musik och om sin Vanishing Waves EP.
Karl Magi: Hur kom du igång med att göra musik?
Serge Levin: Som ung pojke, allt jag ville göra var att springa runt utanför, spela fotboll, jaga efter flickor och i slutändan komma i alla slags problem, men min mamma pressade mig att studera piano. Allt härstammar från musikskolan. Jag var väldigt kreativ när det gäller att hitta sätt att komma ut på musikskolan och jag drog så många klasser som jag kunde, men jag hade en pianolärare som jag är tacksam för att hennes önskan att få eleverna att vara intresserad var så stark. Det strålade ut ur henne och trots alla mina ansträngningar att inte vara engagerade har jag behållit en hel del grundläggande och också bara uppskattningen för hela spektrumet av musik.
Jag blir väldigt känslomässigt knuten till vissa höjdpunkter i mitt liv och när vi flyttade eller när något hänt runt mig, om det fanns en låt i bakgrunden, skulle det ha mer av ett långsiktigt minne avtryck på mig. I början av 80-talet lyssnade min pappa på en hel del italienska saker, så det var det som präglade den stilistiska, tematiska påverkan från den perioden på mig.
När jag växte upp i norra Kalifornien i början av 90-talet påverkades jag starkt av hela ravekulturen. Jag var alltid i dans. Jag koreograferade mina egna dansshower. Jag sponsrades av Nike i gymnasiet och högskolan, men i grunden var den typ av musik som verkligen rörde mig på en mer känslomässig nivå 80-talets saker som mest kom från Italien men också från Tyskland, Sverige och Belgien.
KM: Berätta om de artister som har varit mest inflytelserika för din musik.
SL: Jag har två stora påverkningar. En av dem är en schweizisk konstnär, Ueli Schmezer, som gick av Jules. Såvitt jag vet släppte han bara ett EP-nummer med tre spår. De två spår som jag verkligen gillade är I Want To och You & Me . Det finns en intressant berättelse om hur han kom att skriva de spåren och vilken typ av humör de bar.
Han var redaktör och moderator på Swiss Radio SRF 3 som genomgick en känslomässig tid i sitt liv, så han använde musik för att försöka smälta hela situationen. Han spelade piano och han hade studerat gitarr, så han bestämde sig bara för att kanalisera sina äkta känslor i låtarna. De plockades upp ett anmärkningsvärt tysk skivbolag ZYX Records och han var känd för de två låtarna som anses vara en del av hela Italo Disco-genren.
Den andra är Depeche Mode. Jag respekterade alltid och älskade deras inställning, deras ljud och sång. De gjorde en hel del experimentell (vid den tiden) sampling med synthinstrumentljud som de kunde integrera i mycket intressanta, mycket fängslande och melodiska låtar.
I 5: e eller 6: e klass kommer jag ihåg att jag sparade kvartalen för att köpa nästa Depeche Mode-album som hade kommit ut, som var The Violator . Jag minns att min mamma sa: ”Jag förstår inte vad det här är! Hur lyssnar du på det här? ” Nu är det ett av hennes favoritband. Depeche Mode hjälpte mig att komma igenom några grova lappar i medel- och gymnasiet.
Musik, fram till idag, spelar också en viktig roll som en konsekvent vän som alltid finns för mig som jag kan prata med och den pratar tillbaka. Det lyssnar och jag lyssnar på det och oavsett vad, det är alltid där för mig.
KM: Prata med mig om hur du gör med att skapa ny musik.
SL: Musiken kommer naturligtvis ut ur mig. Det börjar med att jag bokstavligen nynnar en melodi från min själ. Jag surrar bort det och spelar in det. Med några låtar tappade jag bokstavligen min brumma i Ableton Live och skapade i princip en MIDI-grund för banan.
Om vi pratar om den första debuten Vanishing Waves EP, var det jag som tänkte på melodierna först. På de tre första spåren försökte jag olika skalor och jag skulle definiera de viktigaste melodiska böjningarna och kanske några olika basframsteg. Efter det skulle det fungera med Ableton som DAW, så den första återgivningen av ett av spåren gjordes bara med mitt tangentbord och Ableton native toolset. Jag började använda plugins och började sedan läsa in vad jag annars kunde göra för att differentiera och få några av ljuden att vara mer giltiga för 80-talet men inte som om jag tar instrumentet från 80-talet.
Just nu kanaliserar jag en hel del analog synth och gitarr eftersom en av mina lagkamrater, Rob Romano, som är både min mixer och en mycket begåvad gitarrspelare och musiker totalt, lägger till häftigt gitarrkompagnement. Han tillämpar några riktigt snygga effekter på sitt blandningsarbete också. Det var en mångsidig strategi för att producera den.
Det börjar med en enkel melodi först och jag drar texterna från det. Melodin är alltid i framkant för mig. Jag skriver också poesi och manus, men för musik är det viktigaste melodin. Det finns dessa små böjningar i melodin som greppar mig och trycker på mina knappar på ett visst sätt som ger mig gåsbockar.
KM: Berätta mer om din Vanishing Waves EP.
SL: På Vanishing Waves skapade jag en signaturtyp av melodisk gimmick i Ableton och några plugins där jag inte bara skulle sätta upp reverb utan de faktiska synth-instrumenten. Efter det skulle jag lägga till en evig fördröjning som skulle undkomma den grinden och fortsätta känslan av de skiktade ljuden i grinden. Det skulle spillas över till nästa anteckning eller ackord och så vidare. För mig skulle denna grindkärna försvinna ut i dessa vågor i evighet.
Jag tänkte på ett väldigt flytande ljud med mycket övertoner som är väldigt melankoliskt. Alla spår har den dyster övertonen. Detta återspeglar några av händelserna som jag går igenom i mitt liv. Jag använder verkliga erfarenheter och kanaliserar det genom melodier och texter. Jag skulle inte veta hur man gör det på något annat sätt.
KM: Var vill du ta din musik i framtiden?
SL: Jag har också pratat med min producent och möjligen medarbetare. När denna EP är helt inslagen och jag vill börja göra shower och jag har redan börjat skriva spår för min andra EP, som kommer att ha en något annorlunda inställning och humör, men det kommer fortfarande att ha samma hjärta bakom det och verkliga erfarenheter som jag kan prata om specifikt.
I slutändan vill jag slå samman lite av min musik med det jag gör på filmens sida. Jag arbetar fortfarande inom filmbranschen och brinner också för den delen av mitt liv. Jag vill integrera en del av mitt musikarbetsflöde med mitt medieproduktionsarbetsflöde. Jag är inte fokuserad på det nu men det kan hjälpa mig att exponera klokt.
Jag vill också perfekt översätta mina inspiration till produktioner som är industristandard när det gäller deras produktionsvärde. Jag vill alltid göra perfekt och lära mig om nya verktyg. Jag vill få feedback från olika källor, bra eller dåligt. Jag är tur att ha hittat de begåvade människorna som hjälper mig med att blanda och behärska. På master front är Justin Perkins från MysteryRoomMastering en superstjärna inom sitt område.
Jag vill arbeta med mer begåvade artister för att göra samarbeten, remixar eller omslag. Jag skulle också vara intresserad av att täcka några av de äldre Italo Disco-sakerna.
KM: Ge mig dina tankar på sociala medier och dina erfarenheter av det som musiker.
SL: Sociala medier är fortfarande ett okänt ekosystem för mig på grund av tid och resurser. Jag vet att det är en viktig investeringstid och ibland är det ekonomiskt. Jag försöker göra mitt bästa för att tilldela så mycket tid jag kan, men det är någonting som är helt okänt för närvarande. När vi har tagit denna EP ser jag definitivt efter att få en person som skulle kunna marknadsföra och hålla sig uppe på sociala medieplattformar och hjälpa mig arbeta med det.
Jag älskar de verktyg som Twitter ger människor, men ytligheten förlänger mig och det faktum att det ibland handlar om frekvensen av tweets. Det fungerar för vissa människor, men för andra artister handlar det om att fokusera på vad de gör. För mig vill jag bara fokusera på polering och skapa, för att nå de människor som tycker om våra grejer.
KM: Hur laddar du dina kreativa batterier?
SL: Jag tror att det är ett batteri som drivs av själva livet. Motivationen och inspirationen för mig kommer bara att drivas på grund av hur jag fungerar som person. Jag måste göra något med mina känslor och om det inte är genom undertryckning måste det vara genom att skriva musik.
