Johan Hauck är en del av synthwave-gruppen känd som 2DCat. Hans musik påverkas inte bara av klassiska New Wave-artister som Joy Division, The Smiths och New Order, utan också av 8-bitars konst och andra grafiska medier. Jag pratade med honom om hur han började skapa musik, 2DCats inställning till skapandet av ny musik och deras senaste EP- sommar, 1983.
Karl Magi: Hur kom du först på att skapa musik?
Johan Hauck: 1999 bodde jag i Tokyo. Jag träffade några australiska expats och några japanska medborgare där och vi började göra underjordisk EBM-industrimusik. Det var konstigt på den tiden eftersom musiken inte var populär i Japan då. Vi ville göra det och vi kände att Tokyo behövde en scen. Vi skapade en klubb där och gjorde det i tio år. Jag kom ut ur det för att börja göra synthwave-musik för ett par år sedan.
KM: Vilka är elementen i synthwave-musik som lockar dig att göra det?
JH: Det är en intressant fråga eftersom det verkar som om alla anser att det är något annorlunda. Jag skulle säga att min musik är mer synthpop men vem vet? För mig handlar det om den nostalgiska 80-talskänslan och ta tillbaka den till den musikgenren och den tidsperioden. Andra människor skulle förmodligen karakterisera det som något annorlunda.
KM: Vem är de människor som har haft den starkaste påverkan på dig som musikskapare?
JH: Musikmässigt skulle jag säga att de människor jag brukar lyssna på är Depeche Mode, The Smiths and Morrissey, Joy Division, New Order och Pet Shop Boys. Det skulle vara de band jag skulle lyssna på om jag bara ska åka eller på tunnelbanan som ska jobba.
Jag skulle säga att jag är mer påverkad av konst i min musik snarare än andra musiker. Som ni kan säga skulle Pet Shop Boys vara det närmast vad jag gör musikaliskt, men jag skulle säga att artisterna som ofta Something Awfuls C-SPAM-forum skulle vara den största inspirationen för mig. Jag vet Al! gör några riktigt bra konstverk i 8-bitars konstverk. Twoday gör mycket riktigt bra tryckgrafik, så jag skulle vilja att det är de som jag får mest inspiration av snarare än själva musiken.
KM: Hur närmar du dig skapandet av ny musik i allmänhet?
JH: Det beror verkligen och det utvecklas alltid. Vi fick en ny gitarrist, så det har lagt till en ny dynamik till musiken. Vanligtvis kommer Chloe eller någon annan att ge mig sång och jag skulle använda det som inspiration för att bygga en låt runt. Det har också gått åt andra hållet nyligen där vår gitarrist har sagt: "Låt mig bara veta vad du tänker så går vi därifrån." Jag tror, som de flesta, att jag har cirka 90 låtar som aldrig kommer att se dagens ljus. Av dessa låtar hittar jag en där jag tror att det finns något där och jag bygger därifrån.
KM: Berätta mer om din sommar, EP EP 1983 och hur den kom samman?
JH: Jag har nyligen fått en Sequential Circuits Pro One-synth. Jag har väldigt bra kul med det, det är riktigt bra för bas. Den synthesizern drev verkligen det albumet. Det var en chans att verkligen bygga ett album runt det ljudet. Jag kände mig som en bra motsvarighet till Pro One var Roland MKS 50 synth. Det är en fantastisk synthesizer för klockor och några riktigt screechy leads. Det gick ned minnesfältet för mig med alla de gamla synthesizers och hitta ett sätt att slå samman dem.
KM: Vad har framtiden för 2DCAT?
JH: Vi har några spännande lineuptillägg. Vår nya blygitarrist är verkligen glada över att vara en del av projektet. Hans bakgrund är i svensk death metal, så den erfarenheten kommer att bli rolig och fantastisk på samma gång. Vi har ett nytt EP som vi arbetar med just nu och det kommer riktigt fint samman. Vi planerar att göra en hel del live-show på östkusten under de kommande månaderna och jag hoppas att det nya parlamentet ska vara ute om cirka tre månader. Vi kommer antagligen göra en ny fullständig version efter det.
Denna nya EP är några av de bästa arbetena som jag tror att vi har gjort, så jag är intresserad av att se vad feedbacken kommer att bli. Vi gör också en giveaway just nu, så vi ger bort fem kassetter och två av de officiella t-shirts. Du hittar det på 2DCAT.com/giveaway.
KM: Hur tror du att synthwavescenen gör det nyligen?
JH: Det är en fullsatt scen och det påminner mig mycket om den gamla EBM / industrimusikscenen. Ingen visste vad som var EBM, vad som var industriellt och vad som var aggrotech. Den nuvarande synthwave-scenen har likheter med den, i och med att det diskuteras mycket om synthwave vs. synthpop vs. retaucets vs. dreamwave. Jag skulle titta på vad som hände i den scenen från slutet av 90-talet till idag för att se vad som finns i historien för synthwave-scenen. Jag är verkligen upphetsad över att det blir populärt.
Jag vet att vissa människor vill att det ska vara deras egen lilla hemlighet, men att se hur populärt det blir verkligen gör mig glad eftersom det påminner mig om en riktigt bra tid i mitt liv. Mycket av de synthesizers jag använder är från den perioden och växte upp med. För mig, även när jag var på sjukhus, använde jag fortfarande dessa syntor bara för att de gjorde mig lycklig, uppenbar för kunskapen att det fanns en växande synthwavescen. Jag trodde aldrig riktigt att jag skulle ha mycket av en publik, så jag är nöjd med tillväxten. Jag är verkligen glad att se att många av de stora artisterna där ute börjar göra bra.
KM: Hur laddar du dig själv kreativt?
JH: Så småningom kommer jag till den punkt där jag har lyssnat på den musik jag har gjort så länge att jag inte vill ha något att göra med den. Vid den tidpunkten kommer jag att vara på forumen på C-SPAM och letar efter nya inspirationer där. Jag försöker göra några resor för att komma bort från DC-området eftersom det tenderar att vara antingen otroligt kallt eller riktigt fuktigt. Jag gillar att resa ner till Miami och Karibien och dricka tiki-drycker och det verkar som om kombinationen av alla dessa saker får mig att ladda upp och vill skriva 80-talsmusik igen.
