Se upp för ormar (Matt Baum) gör 8-bitars synthwave som kombinerar känsligheten av synthwave-musik med 8-bitars samplingar från NES- och Atari-konsoler. Han syftar till att skapa musik som är mörk, full av energi och inte tar sig själv alltför på allvar. Jag pratade med honom om hur han fick musik, sin kreativa process och var han hittar inspiration.
Karl Magi: Hur kom du först på att skapa musik?
Matt Baum: Det var faktiskt inte mitt val så mycket. Min mamma drev mig till att ta pianolektioner som barn. Hon fick mig att gå på Suzuki Method pianolektioner där du måste memorera allt och jag hatade det, så jag tog bara ett år eller två av dessa lektioner. Jag kom tillbaka till pianot senare och studerade det normalt med en annan lärare. Jag uppskattade verkligen inte musik förrän på gymnasiet.
Jag hade spelat runt på piano vid den tidpunkten och valde ut olika saker på det. En av de första sakerna som jag valde ut var huvudtemat för Final Fantasy VI . Att göra det låt mig veta att det fanns mer än att bara spela not. När jag spelade Final Fantasy VI talade det till mig på en så djup nivå. Det sätt som ljudspåret är inställt på tematiskt sätt tillbaka känns varje gång jag skulle höra det. Jag satte mig ner, plockade ut vid piano och gjorde faktiskt noterna för huvudtemat. Det var min första insikt att musik kunde vara kul.
Jag slutade med att improvisera lektioner för att förbereda mig för jazzband-audition, men slutade inte med att jag inte var tillräckligt bra för ett synläseperspektiv. Efter det kom jag inte riktigt tillbaka till musik förrän jag slutade college.
En av min systers vänner startade ett hardcore-band som jag slutade med. De letade efter något mer som melodisk hardcore. Det var tiden då Underoath och några andra hardcore-band gillar det som hade synthelement på väg. Jag var med det bandet i ett par år. Det var när jag först började spela keytar och insåg att jag faktiskt kunde slängas. Det var också min första gången som jag spelade framför människor på en scen i ett fullband.
KM: Hur kom du till att skapa synthwave-musik?
MB: Jag antar att jag kom till det från en annan plats än många andra gjorde. För många människor hörde deras "a-ha" ögonblick ljudspåret till filmen Drive . Mina grejer är mer chiptune-inspirerade. Jag hade varit i ett tidigare band som var indierock med synthelement - vi kallade oss själva "synthpunk." Men det var alltid en utmaning att försöka komma med min stall av ljud från så många alternativ, det var för överväldigande för mig. Med tiden utvecklade jag denna filosofi som mindre är mer, så chiptune och chipljud i allmänhet blev riktigt attraktiva för mig.
Efter synthpunkbandet försökte jag starta ett annat projekt med en vän till mig. Vi var verkligen påverkade av skitna, minimalistisk indirock som Bloc Party och ett kanadensiskt band som heter We Are Wolves. Hela min metod var att använda Nintendo-syntetiserade chiptunes i den musiken. Så småningom släppte min vän på grund av livssaker och jag var vid den punkt där jag ville göra musik, men jag ville göra det på egen hand med fokus på chipinstrument.
Jag slutade med att ta denna kärlek till 80-talets film- och videospel som jag redan hade och började skapa det som för mig var som ett soundtrack till ett videospel som aldrig funnits. Det är där konceptet för mitt album kom ifrån. När jag skrev blev jag medveten om människor som Kavinsky, College och Com Truise. Alla dessa grupper var inspirerande för mig i den meningen att de berättade för mig att det jag gjorde från ett soloinstrumentalt, minimalt synthperspektiv var något som kom upp. Det var något som folk var intresserade av.
KM: Vem är några av de konstnärer som du har hittat inspirerande i ditt arbete?
MB: Jag växte upp, jag var i Depeche Mode och New Order. Jag har alltid varit med på synth-inspirerade saker. Ur ett samtida perspektiv skulle jag säga att jag verkligen har haft det som Com Truise gör. College var förmodligen den största inspirationen för mig eftersom han har mer en minimal inställning som jag. Jag gillar också tanken på att på Secret Diaries och några av högskolans andra verk, några av låtarna har en "rönhet" och inte är fullständiga i en traditionell sångstruktur. Det faktum att han släppte dessa råa idéer, som fortfarande var något vackert att lyssna på, hjälpte mig att ta mig ur allt som behövde passa in i traditionella normer för vad en ”låt” är.
KM: Berätta mer om din kreativa inställning till musik.
MB: Jag tycker det bästa jag kan göra när jag skriver en låt är att komma ifrån datorn och från tangentbord. Jag tittar på en massa 80-talsfilm, jag lyssnar på en massa 80-talsmusik och spelar en hel del retro videospel. Det första steget är att hitta min inspiration och jag har aldrig känt mig som att sitta framför ett tangentbord och försöka tvinga något var det bästa sättet att göra det. Om jag hör något som är coolt att utforska, drar jag ut min telefon, spelar in det lilla utdraget och sparar det för senare.
När jag sätter mig vid min dator och försöker komma med idéer, lyssnar jag igenom dessa inspelningar för att få inspiration. Ibland tar jag inspiration från något som redan finns, ibland finns det en speciell teknik som jag hör i en låt som är intressant och får mig att undra hur jag kunde göra något liknande med den instrumentering som jag använder, så det är i allmänhet hur jag börjar.
Därifrån låter jag bara musiken ta mig vart den än gör. Jag sätter mig i allmänhet ner och skriver rytmavsnittet först och sedan börjar jag skapa blyer ovanpå det.
KM: Vad var din inställning till skapandet av UPGRADE- albumet?
MB: UPGRADE var ett album som började som en terapisession för mig. Jag hade haft en riktigt hård tid året innan jag började skriva det. Jag hade tre olika familjemedlemmar som gick bort inklusive min mamma och sedan hade jag också lagts in på sjukhus för några medicinska saker som går genetiskt i min familj.
Hela albumet handlade precis om att jag kände var jag var och hanterade en del av depressionen som jag hade både från att vara sjuk och förlora familjemedlemmarna. Albumet började som ett koncept som kretsade kring historien om den här killen som hade en sjukdom som slutade vara hans styrka. Det var idén som jag ville driva på.
När jag började skriva alla dessa spår och tittade på dem som helhet berättande. Det började förvandlas till en något annorlunda historia om det här barnet som blev cybernetiskt förbättrad, övervann sina egna sjukdomar och slutade bli starkare som ett resultat. Det är där idén till albumet kom ifrån.
KM: Var vill du ta din musik i framtiden?
MB: Jag skriver bara en låt i taget och tänker inte så mycket på vart jag vill gå soniskt. Jag hör bara något som inspirerar mig och jag börjar tänka på hur jag kan integrera aspekter av det i det jag gör. Album börjar organiskt komma ut från de enskilda låtarna som jag skriver. De sista par låtarna som jag har skrivit har tema kring krig av någon anledning. Kanske kommer det att bli nästa konceptalbum. Jag ska skriva fyra eller fem låtar, lyssna på dem och ordna om deras ordning när jag tänker på vad de alla betyder för mig som helhet.
KM: Hur laddar du dina kreativa batterier?
MB: Jag spelar bara en hel del videospel och tittar på en hel del filmer. Det händer bara så att massor av media som jag konsumerar kommer från 80- och början av 90-talet. Jag hör en del av ett ljudspår eller ett särskilt citat i en film som får mina juicer igång. Att komma bort från den bärbara datorn och tangentbordet är det bästa sättet för mig att göra det.
