Elevate The Sky (Scott McClure) är en LA-baserad synthwave artist. Han beskriver sin musik som "filmiska drömmbilder med hög energi från rock och krokarna i popmusiken." Jag pratade med honom om hans passion för musik, den kreativa processen och var han vill ta sin musik framöver.
Karl Magi: Hur blev du först intresserad av att skapa musik?
Scott McClure: Min bror spelar också musik och när jag var liten spelade han synthesizer. Han spelade alltid artister som Vangelis och Tangerine Dream. Mina systrar deltog också i musik, så de lyssnade på band som Journey och Kiss. De inspirerade mig alla. Jag började fikla med ett tangentbord som först fick mig att spela ett instrument, men några år senare tog jag upp gitarren och det är där jag verkligen började på allvar. Det var förrän för kanske för tio år sedan jag bestämde mig för att hämta en synthesizer och började skriva med den.
KM: Vad drog först dig mot synthwave-musik?
SM: Runt 2004 hade jag spelat i ett alternativt rockband och ett metalband. Det var bara inte det jag egentligen ville göra musikaliskt vid den tidpunkten. Jag var bara inte nöjd med att göra det, men när jag var på egen hand skulle jag bara ha fiol med det här Yamaha DJX-tangentbordet. Jag skulle bara krassa med det och den typen av saker var mer i vangelis vene. Jag slutade det bandet och började göra min egen sak på sidan som var mer som elektronisk rock. Jag gjorde några spelningar under ett band som heter Fears End.
En dag beslutade min bror och jag att träffa Tron: Legacy och det förändrade allt. När jag gick ut ur teatern var det Daft Punk-soundtracket bara medvetande. Jag hade alltid antydt att jag ville spela musik som är mycket episk och filmisk men elektronisk. Jag trodde att detta var ett tecken som säger mig om och om igen att det är vad jag borde göra. Konstigt nog, på grund av det här soundtracket, började jag söka efter det på YouTube och hitta artister som Kavinsky, Dynatron och jag föll ner i synthwave kaninhålet.
KM: Vem är några av de artister som har påverkat dig och varför påverkade de din musik?
SM: Definitivt Vangelis. När jag var liten blev jag så rörd av allt om Blade Runner från soundtracket till historien. Det drog mig bara in och då skulle jag också säga för mer moderna påverkningar människor som M83, Nero och ZEDD. Anledningen till att dessa artister inspirerar mig är att de är typ av experimentella, men de är tillräckligt melodiska för att vara tillgängliga för många människor. Samtidigt är det lite futuristiskt och jag har alltid dragits till saker som är futuristiska.
KM: Prata med mig genom den kreativa processen eftersom den fungerar för dig.
SM: Det som fungerade för mig under de senaste fem åren är att välja en favoritfilm eller TV-program och jag ska stänga av den, titta på filmen och spela med när jag tittar på den. Det inspirerar mig verkligen! Jag är definitivt dragen till melodi och harmoni. När jag till exempel lyssnade på Journey av alla band som var mer poporienterade skulle jag säga att Journey har ett stort inflytande för mig. Det finns mycket harmoni och mycket melodiskt skrivande. Vokalt nog hade varje ord som kom ut ur Steve Perrys mun en så fängslande melodi. Det är något som jag hoppas delvis fånga i min egen musik.
KM: Vad är några av de nuvarande projekten som du arbetar med?
SM: Jag har några singlar ute på Bandcamp. En heter Dream Accelerator och jag är särskilt stolt över det eftersom det är den låten som är närmare vad jag har försökt uppnå under de senaste åren som gifter sig med ljudet från Tron: Legacy med mitt eget ljud. Just nu skriver jag de tre sista låtarna och blandar dem för att förhoppningsvis släppa ett album i maj eller i början av juni 2019. Det är tentativt med titeln Alpha.
KM: Var vill du ta din karriär i framtiden?
SM: För mig handlar det om passionen och kopplingen mellan människor. Om jag hade turen att bli en stjärna ur det skulle det vara bra men mitt huvudmål är att driva musik som en karriär tillräckligt för att kunna dela den med människor och ha den kopplingen. En dag skulle jag gärna vilja gå in i världen av filmljudspår.
KM: Ge mig dina åsikter om synthwave-musikens nuvarande tillstånd?
SM: Jag känner för att det går i rätt riktning. När den först kom ut saknade jag båten lite för den hade redan varit där ute i cirka fem år. För mig, det som är spännande med det är hur de börjar experimentera så att du kommer att höra EDM-påverkan, du kommer att höra funk, du kommer att höra hiphop, så för mig är det vad musik borde handla om. Det borde handla om uttryck och du ska inte vara duvahul i ett litet hörn, så för mig går synthwave i en spännande och fräsch riktning.
KM: Hur hittar du kreativ inspiration?
SM: Om det inte fungerar med filmen, inspirerar havet eller bergen alltid. För att gå ut i naturen själv, att känna den energin verkar det oftast göra underverk.
