Holland Albright är en New York-baserad frilanskomponist som är självlärd. Han har en speciell passion för att skapa musik baserad på minnesvärda melodier och påverkas av musiken från japanska videospelkomponister, jazzartister som Vince Guaraldi och klassiska kompositörer från den romantiska eran.
Jag pratade med Holland om hur han kom igång med musik, hans inställning till komposition och hur han inspirerar sig kreativt.
Intervju med Holland Albright
Karl Magi: Vad började du på vägen mot att göra musik?
Holland Albright: Jag började skapa musik när jag gick på gymnasiet. Jag hade lyssnat på olika videospel ljudspår som mina vänner hade gett mig, det var också hur jag fick spel. Mina vänner skulle ge mig ljudspår, jag älskade dem och så småningom spelade jag spelen. När jag började spela och jag hörde all denna vackra musik inspirerade det mig verkligen att börja skriva. Jag älskade också verkligen Studio Ghibli-filmerna och min favoritkompositör, Joe Hisaishi, gjorde dem. Han var också en stor inspiration för mig och det var det som fick bollen att rulla.
KM: Vem är några av de kompositörer som du hittat inspirerande?
HA: Joe Hisaishi är en stor säker. Jag känner att Nobuo Uematsu är ett inflytande för alla inom videospel, Yoko Shimomura är en annan viktig och nyligen har jag börjat njuta av mycket av Yasunori Nishikis arbete. Utanför dessa genrer älskar jag Vince Guaraldis jazzstil. Det är bara vackert, så jag gillar att integrera några av dessa element av jazz i min egen musik. Några av mina klassiska påverkningar inkluderar Debussy, Tchaikovsky och Satie.
KM: Hur närmar du dig processen att skapa ny musik?
HA: Jag närmar mig musik på ett par olika sätt. Ibland har jag en mycket stark uppfattning om en melodi och jag börjar räkna med det och sedan under den processen lägger jag till ackord. Ibland är det svårt att ta reda på vart det går och vilka ackord man ska använda med melodin som jag har börjat skriva. På senare tid verkar det som om jag mest börjar med melodi. Ibland börjar jag med harmonier och flyttar melodin runt för att försöka få den att passa in i dessa harmonier. Det är typ 50/50.
KM: Berätta mer om de projekt som du har jobbat nyligen.
HA: Jag är precis färdig med att bygga om ett gäng tidigare verk som jag spelade in nya pianodelar för (för jag är också pianist) och släppte dem på ett album. Jag jobbar också med mitt första semesteralbum som kommer ut snart. Jag håller på att förhandla fram ett kontrakt för ett RPG-spel. Allt jag vet för tillfället är att det är en RPG, och jag skickar information med utvecklaren.
KM: Vilka slags projekt vill du göra i framtiden?
HA: Jag skulle vilja spela fantasy-spel eftersom jag älskar fantasy RPGS! Jag har också ett starkt intresse för animerade filmer. Jag tror att de nyligen har fått fler vuxna teman och de får sin poäng över mycket kraftfullt. Det är en vacker konstform. Jag gillar det också när videospel kan inkludera en animerad filmkänsla i dem. Det lägger till en djupnivå som du inte riktigt får med de realistiska snygga spelen. Jag menar, jag älskar realism, det är super coolt men det finns något med den handritade animationen som bara drar mig in.
KM: Var känner du videospelmusik (och musik för andra media) passar in i den bredare världen av samtida musik?
HA: Jag tror att videospel har varit på väg att erkännas som vår klassiska klassiska musik. Jag har sett mer av den här typen av saker gå runt i artiklar och intervjuer. Någon stor publikation, jag tror att det var Classic FM, släppte en artikel som sa att yngre generationer upptäcker klassisk musik genom videospelkonserter.
Jag tror också att den era tid vi är i nu med musik, om 50 eller 100 år, kommer att ses som en "klassisk" era av något slag. Det är intressant att se det bli mer erkänt, men det finns också en konstig dikotomi när man säger: ”Tja, den här musiken är för media, så det är inte en konsertbit”, men en del av den är sammansatt som konsertmusik. Så mycket animerad filmmusik är också något jag anser vara i klassisk stil.
KM: Hur laddar du dina kreativa batterier?
HA: Jag går många promenader. Det finns dagar där jag bara inte har några idéer, så jag går ut en promenad. Jag kommer hem och jag har fortfarande ingen idé, men jag känner mig så småningom att göra det ett visst antal gånger, något kommer att hända och jag får lite inspiration.
Jag gillar också att måla. Jag tycker inte att jag är jättebra men det är kul och det är ett annat sätt att vara kreativ, så jag gillar att göra det. Jag gillar att spela videospel också. Jag måste gå bort från musik och göra något annat så jag kan komma tillbaka fräsch. Det finns ett antal sätt att ladda, och jag kan inte riktigt fastställa något sätt som fungerar bäst. Det är en kulmination av olika saker.
