Kevin Roy är en sång-låtskrivare i Winnipeg som kombinerar god gammaldags twang med berättelser som utforskar vanliga människors liv. Hans senaste album Heartworn Highways fortsätter i den åren och tar in en begåvad cast av Winnipeg-musiker för att ge mer djup till musiken. Jag pratade med Kevin om hur han först blev kär i musik, hans kreativa process och hur han laddar sina batterier för att fortsätta skapa ny musik.
Intervju med Kevin Roy
Karl Magi: Hur började du först att göra musik?
Kevin Roy: Jag har alltid gjort musik. Jag påverkades av mina farfar. Jag spelade mycket gitarr och munnspel med dem eftersom det var vad de spelade. Jag tror att musik hoppar över en generation i min familj. Min mamma säger att hon inte har ett musikaliskt ben i kroppen. Jag började skriva musik när jag var runt gymnasiet och började uppträda genom universitet med olika band. Jag gick igenom utbildningen och blev lärare, men jag ville alltid ta nästa steg med musik. Jag bestämde mig för att ta en frånvaro från undervisningen och prova att vara musiker. Jag ville se vad det handlade om i ett par år och jag har aldrig tittat tillbaka.
KM: Prata om din inställning till musik och de teman eller idéerna som du gillar att utforska i dina låtar.
KR: Låtarna som jag gjorde för den första skivan handlade om mitt förflutna, mina rötter och de upplevelser jag har haft i mitt liv. Efter det första partiet med låtar gick jag ut på vägen och låtarna efter det föddes ur de platser jag har varit, de människor jag har träffat och berättelserna jag har hört. Det är väldigt social musik. Jag är verkligen i berättande så jag älskar att höra vad folk har att säga, jag älskar att träffa nya människor och lära mig om var de alla kommer ifrån och de kämpar som de alla har.
KM: Vilken väg tar du från den första idén till en låt till ett fullständigt musikstycke?
KR: Det finns inte nödvändigtvis ett sätt att jag alltid gör det. Många gånger skriver jag allt på en gång, så orden och melodin kommer ut samtidigt. Jag kanske skriver en krok eller ett kör och sedan sätter mig ner och tar bort det. På senare tid har jag gjort mycket mer tematisk skrivning och planerat allt. När jag lämnade min lärarkarriär och började göra musiksaken på heltid, insåg jag att jag skulle börja avsätta låtskrivningstiden under dagen. Jag brukade bara skriva när jag blev inspirerad, men nu avsatte jag tid att arbeta med musik.
KM: Berätta om födelsen och utvecklingen av ditt senaste album Heartworn Highways ?
KR: Heartworn Highways skulle ursprungligen bli en uppföljande EP till min första sex låt EP Taller Than The Trees, men efter att ha tittat på albumet fanns det några fler låtar som jag ville lägga till den som passade riktigt bra med teman jag skrev om. Jag gick tillbaka till studion några månader senare och satte ner resten av dem. Vi är välsignade med många riktigt begåvade musiker i Winnipeg, så när jag skapade skivan försökte jag ta med några av mina begåvade musikervänner som är i stan. En hel del Heartworn Highways gjordes live från golvet, så alla spelade tillsammans i ett rum. Vi försökte utnyttja den levande känslan och få den typen av energi du har i en live-show.
KM: Vilken betydelse har du för banan Mighty River på Heartworn Highways ?
KR: Låten handlar om svårigheterna med att växa upp i översvämningsregioner. Ironiskt nog inspirerades det av att se förödelsen av områden utanför den östra sluttningen i Alberta (Calgary, High River etc;) Jag släppte musikvideoen förra våren med hjälp av hemvideor från floden Manitoba från 1950 som tillhandahölls av Manitoba-arkivet. I Winnipeg är det inte fråga om vi ska översvämma, men hur dåligt kommer det att vara?
Eftersom jag är på väg under större delen av våren kan jag inte hjälpa till med att kasta sandpåsar. Sedan förra våren har jag använt den här låten som en insamling. Jag donerar nu 100% av låten (eller två dollar från varje Heartworn Highways- album) till Kanadensiska Röda Korsets katastrofhjälpfond för att stödja dem som drabbas av stigande vatten. Svaret över hela landet har varit fantastiskt och jag fortsätter att samla in pengar genom vårens turnering.
KM: Prata om de utmaningar du står inför som oberoende musiker i dagens musikbransch.
KR: Det är en utmaning för det finns inte mycket pengar där ute. Du måste verkligen arbeta hårt för att göra det i branschen. Vad det kommer ner är att du måste slipa det i huvudsak. Du måste turnera, du måste spela show, du måste komma hit och vara entreprenörs också. Den romantiserade bilden av att vara begåvad, skaffa sig upp och få det rekordavtalet representerar 0, 001 procent av människor i dag. Så mycket av det är DIY nu. Du måste komma dit, du måste vara hårt arbetande och du måste ha ett bra huvud på axlarna. Naturligtvis måste du ha bra låtar också.
KM: Hur binder de andra aktiviteter som du brinner för din musikproduktion?
KR: Jag är en ivrig fiskare och jag är stor på fotografering, men det är bara under det senaste året eller så att jag har funderat på att återmärka och marknadsföra hela denna sak och inkludera dessa saker som en del av det jag gör . Musik är fordonet som får mig till riktigt vackra platser och jag tar bilder för att dela dessa platser med vänner, familj och människor överallt.
Du kör åtta timmar om dagen för att komma till shower, du spelar en show, går till sängs och står upp för att göra det igen. Om jag kan ta en dag för att fiska, är det ett terapeutiskt sätt för mig att ansluta mig igen.
KM: Vad är din syn på folkmusik / rootsmusikscenen i Kanada?
KR: Det är en stor scen men det är fortfarande hårt stickat. Vi var till exempel i Thunder Bay i går kväll och jag pratade med några av killarna i Greenbank som vi lekte med där. Det visar sig att vi redan hade anslutit och jag hade bara glömt det. Ingen av oss kom ihåg att vi hade meddelat varandra tidigare. Jag vill säga att sådana saker gör din trädgård bara lite större.
När jag började första gången visste jag att det fanns massor av fantastiska musiker i Winnipeg, men när du börjar turnera har du också dina vänner i Calgary eller dina vänner i Edmonton. Det finns också mycket crossover med olika genrer också. Jag har vänner som gör punkrock eller metal, men de kommer fortfarande ut på folkmusikshower. Bra musik är bra musik och de människor som gör det här är alla tillsammans. Vi hjälper alla varandra och stöder varandra när vi kan.
KM: Var vill du ta din musikkarriär inom den närmaste framtiden?
KR: Turnén som jag är på med Greenbank slås upp om ett par veckor och jag kommer tillbaka hem. Jag har några festivaler och ytterligare en kort turné i rad i år, men jag försöker fokusera på att få några låtar ihop till nästa skiva. Jag har några låtar som jag demo hem och bara räknar ut vem jag ska montera för att arbeta med det nya albumet och vilket ljud jag vill ha det. Det finns några protestlåtar som jag arbetar med eftersom vi lever i en politiskt laddad tid och jag vill skriva några låtar för folket. Jag vet inte exakt hur allt kommer att samlas men jag är verkligen glada över att börja arbeta med det.
KM: Hur laddar du dina kreativa batterier?
KR: När jag kommer hem från den här turnén blir det vårresan. Min partner är lärare så vi har den veckan ledig. Vi ska ut till stugelandet. Det är vår flyktplats. Jag använder den för att undvika turneringens mala. Det är vackert och det finns massor av fiske för mig att göra och vackra platser att ta bilder av.
